Wöhö, Umeö

Hoj hoj, tillbaka i Wifi landet igen, och ja överdrivet-mycket-tid livet också.

Efter att ha stressat ihjäl över jobbet och slutade jobba en vecka tidigare än sagt så blev jag rastlös i Mittådalen och satsade till Umeå redan i onsdags eftermiddag. Fick med mig Illa-gorilla och en hel del med prylar. Äntligen har jag också en kökssoffa!

Nu är det bara att vänta i tre år till så får jag rulla hemåt med alla saker jag har släpat hit.
Ska fara efter en diskmaskin i morgon, ska ju satsa på mitt ungkarlsliv, woop woop

ågren

Ångest är bra, ångest ska man ha. Eller? Ähh, fy fan, less. Ska då hålla alla människor på armlängdsavstånd. Easy peasy

Jaja hursom, att arbeta har gått fint. Ska lägga upp jobbet som jag vill hädan efter känner jag. 

Har bokat husrum hos Rebecka och Jonas i veckan, ska bli gött att få hänga där

Lekt med Sampis idag, nästan så tårarna börjar rulla när jag får se honom, mycket kärlek i en liten person. 

Midsommar ångest, så var det ja, plus all annan ångest då. Vad ska man göra?! Ligga hemma eller fara i väg på fest. Det är de två alternativen jag har. Vara själv eller träffa folk? Må bra eller må sämre? Antingen eller, svart eller vitt. Som jag vill ha det, förutom när jag själv måste välja. FML

Livet som sjuk är inte värt att leva. 

Skulle aggra loss på mitt tangentbord igen, när det väl valde att fungera. Så nu istället tänker jag irritera mig över husets värdelösa Wifi. Det suger. Så livet som sjuk i min värld går ut på att vara irriterad. Skällde på pappa för att han har uppfostrat (min) Jas med "kärlek", alltså inte alls, och sedan att han inte grillade majs, kaos ju, snart tredje världskriget om han ska fortsätta så här..

Fast jag tror mest att jag är sjuk för att jag inte har sovit, varit hektiska veckor på resande fot. 

Så börjar man ju jobba på måndag... I Sveg.. Grymt otroligt rockigt. Jaja, pengarna kommer flöda likt en vårflod, och mest troligt bara passera förbi min ficka, inte lagras i väntan på bättre tider, nej nej. 

Nå annars då? Mjo, pappa tror att jag ska stå med veden i möra, fetglöm säger jag till det. Gubben ska iväg på semester i 1,5 veckor (!!!), mitt i västa kalmärkningshetsen med renarna, och har överlåtit allt till mig, så med veden kan han gott stå själv med. Jag ska iväg till mitt hus med en tummstock och se viktig ut. 

 

Skinnskatteberg veckan var lätt den roligaste veckan. Brännbollföljt av pub och dagen därpå sittning. Grymt roligt att få träffa annat folk. 

Vi drog hem på tordag eftermiddag, det var lätt värt. Nu ligger jag dock sjuk här hemma och har lust att skjuta mej själv för att jag tog så lätt vindigt på min förkylning, trodde i min enfald att den skulle gå över med lite fest.. 

Jaja här hemma i dårhuset på backen är allt som vanligt. Jag skäller på mamma och mamma skäller tillbaka, hundarna är tokigare än vanligt och pappa lever helst i styckeriet. Är fett nöjd över att vara hemma. 

Nu ska jag ner och socialiera mig med freddis och nettis. 

Puss och kram från en sjuk och irriterad plåten, tangentbordet vill inte levera åäö.. 

Snart Hemma!

Äh nu är vi alla less, vi vill bara hem.

6-7 veckor med samma jäkla klass tar bara priset. Insåg i går att det hade ju kunnat, med betoning på kunnat, gå att bo med tjejerna i vanliga fall också, för så mycket går vi inte varann på nerverna (eller heter det närverna)

I alla fall, nu är vi i Skinnskatteberg, och ska vara här hela veckan ut. På fredag ska vi hem! Jag tycker fett synd om mig redan nu, ska först köra 50 mil till östersund, sedan 2,5 timmar till i bil.. Maja har bilen i stan, hon ska då iaf ha städat och tvättat den... 

Jaha, annars då? Nä nu vart jag sur så jag ska gå och äta något. Hörs haj

Skåne

Vi är på Sverigeresa, samma resa som i höstas fast nu i södra Sverige. Vi har varit i Halland en vecka och nu blir vi i skåne i tre veckor. 

Har en lustig känsla i kroppen, vill som inte bli sams med mig själv. Vresig och otrevlig är jag, tycker jag, bitvis. Kan grunda sig i en viss längtan hem tror jag.. Men men, det är ju bara att bita ihop. Snart hemma igen, om en månad.

Ska göra det bästa av situationen. Om inte annat så för att underlätta för mina kära kumpaner M, T och C

Lyckansdag...

Känner att turen går i mina fotspår och inte jag i dennes. Efter många om och men hade jag bestämt mig för att träna, travar ner på IKSU, först vil inte kortet fungara, kommer sedan ner till omklädningsrummet och byter om. 

Innan passet börjar går jag på toa och tänket förbryllat "ska man se igenom där" då har ju sömmen i grenen farit.. Jaja byter om igen och cyklar mot bolaget som kompensation, tänkte köpa en öl som jag längtat efter att få smaka. Då finns ju inte den ölen. 

Kommer hem och har fått för mig att jag har tvätt tid, packar mig ner och blir nekad att komma in. Jag har alltså inte bokat tvättid idag. 

Kulmen på denna dag var dock en "somliga straffas direkt" sak. Skulle gå med komposten, råkade hälla ut lite kaffesump i påsen som jag bar den i, och skulle skaka ut det istället för att hälla det i komposten, skakade kaffesumpen rakt ner i mina tofflor istället.

Nu ska jag inte göra något alls mer idag. Jag ska packa och flyga hem i morgon.