Vi har fredagsmys, brita hundarna och jag. Förhoppningsvis skogen i morn, sen ferre med goa människor!

Magi

Att åka skidor med hundar, att tolka, kan vara kul. Men lägg då till snöfall och mörker så man måste åka med pannlampa, det är fantastiskt roligt! Aigin och Oki fick hjälpa mej runt milen idag, Aikon blev dock lat så Oki fick dra själv en sträcka, ändå tog det inte mer än 50 minuter.
Det är bra för min svaga rygg att åka skate men knäna tål inte kylan så det går ju plus minus noll, lika road är jag och hundarna ändå!

En bild från våran första skidtur för säsongen

Förklaringar

En ting jag ogärna tycker om är mina förklaringar. Mina förklaringar om hur jag mått efter Jonas död låter i mina öron snarare som försvarstal, varför måste jag ens förklara mej? Ja, jag har mått som en kratta och alla runt mej har fått utstå en konstant sur och arg Anja. Därför bröt jag med många av mina vänner, vänner som jag nu måste förklara mej för, förklara att jag inte kunde vara kvar i det deprimerande stadiet jag befann mej i och var tvungen att ta mej ur situationen på mitt egna sätt. Men må så vara, jag erkäner mina feloch hoppas att de accepterar mej ändå. Jävla Jonas, vad jag saknar dej, nu och för alltid.

Ni ser, jag försvarar mej nu med. Jag ger upp

Äntligen!

Tundran är skruvad, pop-nitad och lagad till max. Det tog oss bara 6 timmar! Äntligen kan jag köra min favorit, istället för scandiken, som är lika tymplig som en båt när det är lite snö. I tillägg så känns det bra att en fungerande broms, hade inte det på båten sist jag var ut och det var inte kul!

Varit på tur 05-19. Bara House kvar sen släntrar jag till sängen. Väldigt nöjd med dagen, igen! Fick träffa Sabinas fina valp, Rebecka liftade med mej hem så vi fick snacka lite om allt. Men mysigaste idag var frukosten; räkmacka, kaffe och en intressant bok.

Störa sig på saker och ting

Det är jag faktiskt ganska duktig på när jag väl tillåter mig att slösa energi på det, kan vara skönt/roligt ibland, och det var det i detta fall!

Jag var ut och tränade hundarna här om dagen, ingen lång tur man vi hade bra med fågel i luften. När vi hade tagit våran runda och kom tillbaka på våra gamla spår tyckte jag att det såg konstigt ut, det var för många tassavtryck i snön, men tänkte inte mycket mer på det förens vi kom till bilen. Då står det två norsk-regade bilar på parkeringen och då trillade polletten ner, norskarnas hundar hade producerat alla tassavtryck. Och jag blev mycket irriterad över hur korkad man får vara, om man har ett helt fjäll att träna sina hundar på, måste man då följa en annans skidspår och troligtvis inte ha en enda chans att finna ripor? Jag hade absolut inte ränt iväg efter andras färska skidspår.

Det värsta var att jag inte kunde släppa det heller, jag går faktiskt fortfarande och stör mig på det. Till saken hör den att jag vet vem som var ute och tränade och det förstärkte mina tidigare tankar om denna person som ointelligent och naiv. Just saying.. 

Tröttis

Fick tydligen inte tillräckligt med sömn i natt, eller så är det naturligt att vara trött vid fyra på morgonen. Men isf känner jag inte igen mej, jag är ju en morgonmänniska! Är på g ner till Sveg, igen, för bilverkstaden släckte aldrig 2:orna i fredags, vilket resulterade i körförbud, en ilsk mamma och en irriterad verkstadschef. Stackars mekaniker sa mamma. Jag då, jag finner mej som vanligt i det mesta. Får ju fikamed härliga vänner!

Ut på tur, aldrig sur!

Isar och rökta hjärtan

Velade länge och väl innan jag tog med hundarna ut på skidorna, det krävdes att jag blev irriterad på pappa. Men så kul det var! Vi åkte på ån och på myrarna. Aigin hittade några ripor och Taro höll på att gå genom isen, nyfiken som han är.
Gjorde en upptäckt idag, hur man kan få rökt hjärta att smaka som fisk; enrisrök hjärtat tills det är svart och knaprigt. Då smakar det precis som rökt och saltad fisk.

Storbäcken samt Sill och Taro som leker

Det jag behöver här i livet är två ting, djur och skidor. När jag ska ut med hundarna behöver jag skidorna. När jag ska ut till renarna behöver jag skidor då med, visseligen på skotern men principen är den samma.
Dessa älskade renar och hundar. Jag vet inte vart jag ska börja, men jag ska erkänna att utan hundarna och renarna hade jag inte tagit mej igenom dalarna i mitt liv levande.
Vi var ut på en liten träningstur jag, Aigin och Oki. De fixade två fågelarbeten vardera, Aigin hade haft fler om jag hade orkat leta efter honom. Den här dagen kommer jag att leva länge på!

Sömnlösa nätter

Vissa nätter varvar jag aldrig ner utan är mer som Aikon när han ser att han får ut och jaga; blir mer och mer speedad för varje minut som går. Jag tror att jag blir speedad för varje tanke som susar förbi i min skalle, för varje tanke kräver sin egna lösning eller konstaterande. Ibland konstaterar jag samma sak flera gånger och oftast är det svaret; det går inte att spola tillbaka tiden och göra om. Hur mycket man än vill det.

Kläder

Nu ikväll har jag funderat och tittat på det värsta huvudbryt i min värld; kläder. Mode kläder. Jag kan inte med det, kombinera, matcha, trender, transparent. Vad i hela fridens namn är vad? Och vad är det för skillnad på jeans, byxor och chinos? Men jag har som tur är en back-up som jag frågar (innan jag ens kollar på kläder) om råd, främst vad jag som är färgblind inte ska köpa, nämligen min syster Maja. Hon är allt som jag inte är angående kläder.
Det som är positivt med detta är att jagiaf kan med utekläder, "friluftskläder". Just nu är jag på jakt efter ett par skalbyxor. Drömen hade varit ett par Arc'teryx. Jag har haft ett par sånna en gång, tills jag ramlade på skidor utför ett fjäll rätt in i ett stenrammel under ett jaktprov. Inte lika illa som det låter. Byxorna trasades hur som sönder och skärmen på telefon blev svart. Men ett par Norröna hade inte varit fel det heller, är väldigt nöjd med Svalbard jackan och annoraken jag har! Tur att julen snart är här..

Åldersnoja

20 år är en lång tid, men inte mycket i ålder. Ändå ger det mig lite smått panik av att fylla 20, trots att det bara är 1/5 av mitt liv (ja, jag har tänkt att leva i 100 år).

Charmtroll

Ps. Charmtrollet, han lyckas där andra misslyckas

Vad bra man kan må av att umgås med en saknad människa en dag. Och inte åt vi något nyttigt på hela dagen, men vad gjorde det?
Kan även tillägga att jag har en ny avdelning i mitt lilla företag, förutom renarna, hundarna och snöplogningen kan jag nu bocka av mossaleverantör. Min lille gudson hade beställt hemleverans så då lyder jag snällt order (endast Samuel har lyckats charma till sig detta). Funderar på att plocka mossa med Herje, men då kommer jag inte lyda order pågrund av charm inte!

Min bästa Sabina som snällt underhöll mej dagen ut. Detta är hennes instagram min @damcykel93

Trött på rätt sätt

Ikväll, just nu, är jag väldigt trött. Främsta anledningen är att jag sågat och kvistat 30 björkar för hand idag. De första tio björkarna var pest och pina, men det var dock kul att kvista med yxan, saddisten inom mej fick leka lite. Jag fick upptäcka att mitt ögonmått är helt åt pipan, mamma skulle ha dessa björkar till Lopme Nastie och de skulle vara sisådär 2.5 meter. Jag ljuger inte om jag säger att 28 st var över 3.5 meter, blir mycket kapande i samband med målningen!
Bara två av dagens 30 björkar

Att ge sig själv en käftsmäll

Det har jag just gjort, gett mig själv en fet käftsmäll. Senaste gången det hände var innan studenten då jag misslyckades med ett prov, denna gång var det också ett prov som sopade till mej, högskoleprovet. Jag skrev till och med sämre än ifjol, så till i vår blir det att plugga hårt. Hatar att känna mej värdelös och oduglig!
Jag kände mej dock inte värdelös efter dagens pass på bandet, benen skakade och leendet vägrade att dö ut efter pod-lyssnandet på "mammas nya kille".
Värt att tillägga är att ingenjören i familjen aldrig slutar att förvåna, pappo han kan han!

Dra mej baklänges!

Jag vet, tragiskt nog har jag börjat med det alla redan gör, bloggar. Jag som envisades med att inte se Avatar förens in i det sista bara för att alla redan sett den. Jag är ingen "en i mängden" människa men så sakteliga börjar jag ändå att följa strömmen.
Okej, den vettiga och riktiga anledningen till att jag öppnade mitt cyber-hål här på internet är för att jag ska ha något roligt att minnas tills nästa höst då jag förhoppningsvis har tagit mej dit jag vill.
Jahap, här kommer jag klottra ner mina minnesvärda dagar, på både gott och ont. Jag kommer nog att annteckna mina mysko tankegångar om ditt och datt. Sen så hoppas jag att jag kommer lägga in bra bilder, nu när jag har Iphone (jag skulle aldrig skaffa en sådan telefon).

Puss och kram
Anja