Jag har börjat kunna detta

Med att sakna. Jag saknar Jonas, renarna, Aikon och Taro, jakten, pappa (tro det eller ej). Fram tills ikväll har jag kunnat hålla känslorna i styr. Inte lönt att längta och sakna någon eller något som man inte kan ha på stubben. Det har blitt min försvarsmekanism, att bara stänga av. 

Fast jag tror jag har dragit det strået längre.. Lyfter inte luren längre när mina saknade ringer..