Soffhäng

Har hängt i soffan hela dagen, iaf från klockan 12 för då kom jag tillbaka från skogen. Renarna hade inte tagit många steg, det var bara ett gäng gubbar (tjurar) som inte ville vara med kvinnsen (vajorna). Gubbarna blängde surt på oss när vi mötte på dom.

Jag har dock gjort två bra saker idag; städat och lärt med hantera Umeå universitets studentplattform. Ska läsa 15 högskolepoäng i vår, har ju så lite att göra!
Just det, pappa hade med sej Sillen i skogen idag, "cirkus Sill och co" har jag döpt dem till för skratta det gör man åt dom

Töväder är inte att eftersträva på något sätt! När man väl lärt sig att klä sig för -15 är det krångligt att anpassa sig till -2 igen. Såg ut som en dränkt katt i min dunjacka i skogen idag. Fastnade i tillägg 800 gånger med skotern kändes det som.
Tundran lämnades in på service idag, men det slutade med att jag stod där och skruvade själv ändå, under fin handledning av Flur

Blöt skogen och Herje med iPaden

Lycka när man får sova till 07:30 i morn!
Är helt slut i kroppen, har skiljt i tre dagar nu. I morn ska jag och Herje iväg och samla ihop renarna som vi skiljde ut i Glissjöberg. De har absolut inte gått i samma slo så garanterat är de på tre olika ställen. Jag hoppas att de inte har passerat över Lofsdalsvägen bara!

Ilskdag

Det har varit en ilsk dag idag.
Först blev jag förbannad på pappa som inte var i tid så jag blev tvungen att pjollra på med hans slaktklip. Sen flöt dagen på bra, tills jag börja hjälpa pappa med hans kalvar och han stod bara och titta på medans det jävlades åt mej så då rev jag i åt honom.
Direkt efter det stod det en och sparka på en vaja som hoppade längs gärdet. Det värsta jag vet är när man svär och är dum mot renarna, även om dom hoppar, så då rev jag i ännu värre så högt att hela hagen hörde mitt "nu jävlar lägger du av med det där innan jag blir förbannad".
Måste haft blodsocker fall för kort efter det skrek jag på alla som inte pallrade sej ut till väven när vi inte fick in renarna i silen. Den utskällningen var dock befogad, för springer man in renarna till silen varje gång blir man förbannad när dom andra inte tar mer än tre steg utanför silen, och inte gör ett piss när renarna vänder konstant.
Ante kom fram och berättade att han blev rädd när jag röt till sista gången, men sa även att det är bra att jag blir igen glad så fort jag sagt det jag måste.
Varför måste man vara långsur? Jag är en sådan som hellre är ärlig och säger vad jag tycker än att muttra bakom ryggen på andra. Sen älskar jag att skratta och när det behövs ryter jag till för att sedan vara glad igen. Då vet människor vart dom har mej

Mina kompisar som ville till skogen

Skiljning

H-dalingarna har börjat skilja idag, inte mycket ren tog dom in i dag. Var färdig vid ett! Jag och Herje körde våra renar, blev två turer. Sen pep vi ner till Sveg och åt jag, Per B och Niklas, handlade och käkade på knuten. Nu degar vi i soffan och skrattar åt Niklas senaste påfund; en Abtrainer! Habbe tyckte då den var kul!
Niklas berättade en kul sak som hände honom igår när han skulle stoppa trafiken för renarna skulle passera vägen. Då stoppa han en kärring, en hispig kärring som skulle på boksläpp i Sveg som helt seriöst skulle köra över renarna. Då blev Niklas sur (händer sällan) och sa: så länge du inte är skadad eller ska föda blir du kvar där du är! Bra sagt Demus!

Små-rens klubben

Kvalifikationer: förutom att spara små söta renar som inte blir större än en hund ska du gärna ha nära till skratt, ta livet med den stor nypa salt, gärna låtsas att du har koll på det mesta (det har man ändå efter ett tag), älska att jobba med ren och vara morgon pigg.
Platsar du? Välkommen i klubben! För övrig information kontakta styrelsen (Anja, Anja och Anja). Herje har ännu inte blitt invald i styrelsen av valberedningen (Anja)

Jag har kommit fram till två saker. Dom två saker jag kan bäst alltså; skratta och fjanta på. För om jag skrattar och fjantar så blir jag inte seriöst tagen, för seriös kan jag vara när jag är släppt på egen hand. Det är ganska bra att vara jag ändå, när jag fjantar på, för alla kan få skratta åt och med mej. Jag måste ju ge tillbaka efter 2.5 år av surhet, ilska och nerstämdhet.
Känns skönt att känna igen mej själv igen, den lyckliga varianten