En ting jag ogärna tycker om är mina förklaringar. Mina förklaringar om hur jag mått efter Jonas död låter i mina öron snarare som försvarstal, varför måste jag ens förklara mej? Ja, jag har mått som en kratta och alla runt mej har fått utstå en konstant sur och arg Anja. Därför bröt jag med många av mina vänner, vänner som jag nu måste förklara mej för, förklara att jag inte kunde vara kvar i det deprimerande stadiet jag befann mej i och var tvungen att ta mej ur situationen på mitt egna sätt. Men må så vara, jag erkäner mina feloch hoppas att de accepterar mej ändå. Jävla Jonas, vad jag saknar dej, nu och för alltid.
Ni ser, jag försvarar mej nu med. Jag ger upp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar