Puttrade sedan på runt kant spåret i godan ro, allt såg fint ut tills jag kom ut på en igen snöad väg. Där var det fullt med spår, kors och tvärs gick dom. Körde länge fram och tillbaka längs denna väg och gruvade mej för att köra ut i snår riktigt jäkla snår skogen och ta rätt på dessa renar, tills jag fick se en ovanligt stor lega.. Älg. Svor över min dumhet och fortsatte kant spåret runt utan beskymmet tills jag kom till gärdet. Då började det låta flopp-flopp-flopp från mattan tyckte jag, studerade länge och väl skotern, vickade den hit och dit men hittade inget (tror det var min noja som slog till, igen).
Sedan skulle jag bege mej åt Hemsjön, det som egentligen bara skulle tagit en mil, blev istället garanterat minst tre, men jag hittade rätt tillslut. Ska man se det positivt så känner jag nu mera till varenda tjärn och vål i kringelkroken..
Denna omväg resulterade i att jag hade ångest hela dagen om soppan skulle räcka hem igen, tack och lov gjorde den det!
Nu kan det bara bli bättre igen. Tur att gubbarna får och kan skratta åt mina upptåg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar