Jag blir bara arg. När jag väl bestämt mej för en sak, lagt upp fina och vettiga argument, medlat mellan hjärtat och hjärnan i en hetsig diskusion. Fått hjärtat att begripa att hjärnan har rätt så, nä. Då laddar hjärtat på med fullkraft och hjärnan är tillbaka på ruta ett igen. Så här slåss vi jämt i våra kärleksduster. Aldrig är vi överens och nästan alltid får vi ångra oss.

Tre år sedan i tillägg. Saknar dej varje dag i hela mitt liv kommer jag att göra.

Tre år har gått sedan du lämnade oss och detta liv.
Tre år sedan du lyckades göra världen mörk.
Det tog hårt att du försvann.
Att lära sig leva utan dig var värst. Det tog 2,5 år fyllda av ilska, sorg och ångest innan jag kunde bli människa igen. Tillbaka till den beskymmerslösa, glada jag.
Tiden läker inte sår, det blir bara lättare att leva med ärren. Jag och renarna vi saknar dig enormt ska du veta