Det är ren och skär lycka. Igår var jag ut med hundarna på flatruet igen. Denna gång åkte vi längre österut och hade 300% mer fågel än sist. Alltså tre ripor. Oktan gick som vanligt bra, liten eftergång på första fåglarna men efter en liten upplurkning så satt stoppsignalen med. Apporten är mer än utmärkt. Nu hoppar han över riplegan och kastar sig över apportripan så det känns helt fantastiskt, med tanke på att han totalvägrade apportera för en vecka sedan.
Taro saknar fortfarande det där trycket jag vill ha, men nosen är det inte fel på! Det känns som om han verkligen är sin fars son.
Igår kväll for jag ner på funäs och hälsade på Jessica, vi for upp på Völlan och hälsade på lite där. Sedan bestämde vi att jag skulle hänga med ner till Sweg över dagen, vilket passade perfekt då vi ska vara tillbaka i funäs vid fyra. Då hinner jag träna hundarna innan det blir mörkt, underbara ljusa kvällar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar