Bostads/flytt/plugg ångest

I just den ordningen kommer problemen med. Hjälp vad jobbit det känns nu. Har ju som sagt sökt högskola, det känns som lugnt, nästan kul. Att se något nytt, träffa nya människor osv osv.
Det jag gruvar mej för i nu läget är boendet, jag vet, världslig sak att noja över men så är det! Det känns helt ok att bo i ett studentrum, men då kan jag säkerligen inte ta med Aikon. Men en lägenhet då, jo det hade funkat men inte på våning 30 och mitt i stan. Har dock hittat ett område i Umeå som känns bra, Nydala.
Det kanske låter som om jag är kräsen och så men boendet är jätteviktigt för mej. Jag mådde så kasst när jag delade lägenhet förr så det går fet bort.
Nu vet ni ju iaf hur min hjärna fungerar klockan ett på natten.. Skit liv.

Jag blir bara arg. När jag väl bestämt mej för en sak, lagt upp fina och vettiga argument, medlat mellan hjärtat och hjärnan i en hetsig diskusion. Fått hjärtat att begripa att hjärnan har rätt så, nä. Då laddar hjärtat på med fullkraft och hjärnan är tillbaka på ruta ett igen. Så här slåss vi jämt i våra kärleksduster. Aldrig är vi överens och nästan alltid får vi ångra oss.

Tre år sedan i tillägg. Saknar dej varje dag i hela mitt liv kommer jag att göra.

Tre år har gått sedan du lämnade oss och detta liv.
Tre år sedan du lyckades göra världen mörk.
Det tog hårt att du försvann.
Att lära sig leva utan dig var värst. Det tog 2,5 år fyllda av ilska, sorg och ångest innan jag kunde bli människa igen. Tillbaka till den beskymmerslösa, glada jag.
Tiden läker inte sår, det blir bara lättare att leva med ärren. Jag och renarna vi saknar dig enormt ska du veta

Långa ljusa kvällar

Det är ren och skär lycka. Igår var jag ut med hundarna på flatruet igen. Denna gång åkte vi längre österut och hade 300% mer fågel än sist. Alltså tre ripor. Oktan gick som vanligt bra, liten eftergång på första fåglarna men efter en liten upplurkning så satt stoppsignalen med. Apporten är mer än utmärkt. Nu hoppar han över riplegan och kastar sig över apportripan så det känns helt fantastiskt, med tanke på att han totalvägrade apportera för en vecka sedan.
Taro saknar fortfarande det där trycket jag vill ha, men nosen är det inte fel på! Det känns som om han verkligen är sin fars son.
Igår kväll for jag ner på funäs och hälsade på Jessica, vi for upp på Völlan och hälsade på lite där. Sedan bestämde vi att jag skulle hänga med ner till Sweg över dagen, vilket passade perfekt då vi ska vara tillbaka i funäs vid fyra. Då hinner jag träna hundarna innan det blir mörkt, underbara ljusa kvällar.

Långa ljusa kvällar

Det är ren och skär lycka. Igår var jag ut med hundarna på flatruet igen. Denna gång åkte vi längre österut och hade 300% mer fågel än sist. Alltså tre ripor. Oktan gick som vanligt bra, liten eftergång på första fåglarna men efter en liten upplurkning så satt stoppsignalen med. Apporten är mer än utmärkt. Nu hoppar han över riplegan och kastar sig över apportripan så det känns helt fantastiskt, med tanke på att han totalvägrade apportera för en vecka sedan.
Taro saknar fortfarande det där trycket jag vill ha, men nosen är det inte fel på! Det känns som om han verkligen är sin fars son.
Igår kväll for jag ner på funäs och hälsade på Jessica, vi for upp på Völlan och hälsade på lite där. Sedan bestämde vi att jag skulle hänga med ner till Sweg över dagen, vilket passade perfekt då vi ska vara tillbaka i funäs vid fyra. Då hinner jag träna hundarna innan det blir mörkt, underbara ljusa kvällar.

Höggravida vajors beskyddare

Eller ja, de höggravida vajorna som rassar efter vägen. Idag körde jag om en lastbil (tyckte han jagade vajorna för hårt) och försökte mota renarna av vägen. Då bränner en annan bil förbi mej och jagar vajorna ännu värre. Men då skulle ni sett en som var arg. Jag slängde mina coola nya tv-skärms-brillor i bilen körde åter igen om och hyttade med näven som en besatt idiot (mer idiotisk än vad jag egentligen är) och svor. Jag var så arg. Sen låg jag i 60 mitt i vägen ner till funäs så den bilisten fick sitt straff.
Så jag råder er, tjaffsa inte med de höggravida vajorna för då är jag inte nådig!!!

Lofsdalen - en jaktprovs helg

Denna helg brukar aldrig gå min väg, hundarna brukar rampa ut sig innan vi ens har hunnit säga hej på ett ungefär. Denna helg blev dock annorlunda! Är så glad att jag för en gångskull kan vara med folk utan att få ångest och må dåligt och känna mig snarstucken mot de jag tycker om. Fantastiskt roligt har det varit!

Fredagen började med att vi skulle iväg och träna en sliten sväng. Pappa sa att vi skulle fara upp på Flatruet. Så vi tog skotern upp, halvvägs körde vi fast i en bäck så då lämnade vi skotern där och skickade ett mms till pappa.. Det blåste storm under hela träningsturen, och vi såg inte en ripa men hundarna gick bra och Oktan fixade den utlagda apporten gång på gång så jag var ändå nöjd. Den enda jag inte kände mig säker på var Taro, han har ju stått för fågel för både pappa och mamma men inte för mig. 

Vi begav oss taggade till tusen för denna helg mot Lofsdalen och fredagens utställning. Taro fick excellent för sina 11 månader. 

Lördagen startades Aikon i segrarklass. I vårt släpp var han borta mestadels då han gick lite för stort men han tog senare stånd med partnern (Aikon stod först och partnern gick förbi). Vi åkte dessvärre ut pga av eftergång, 10 meter. Men vi hade det väldigt trevligt i vårat parti och fick en full lista. Niklas Sundberg vann med CERT och CACIt.

Undersöndagen gick jag med Oktan och Taro, redan i första släpp så tar Taro stånd och går efter. Så höll vi på hela dagen, Taro står och går efter men vi kan skylla de hejdlösa eftergångarna på partnerna då han inte fick ha stånden själv. Men jag är väldigt nöjd med min krabat på 11 månader! Oktan fixar två fågelarbeten och får en 2 ÖKL. Det felades för mycket på söket för att han skulle fått en etta. 

Jag är väldigt nöjd med mina yngre grabbar, vi ska träna järnet nu i veckan för till helgen brassar vi till Storlien!

Bilder bilder bilder

Jag har så många härliga bilder som jag inte hunnit dela med mig av än. Tänkte göra det nu i min ensamhet när jag ligger och längtar till eget boende..


Jag hann inte mer än hem förens jag dundra ner till renarna och fick mysa på med de två som gör att jag blir kär i kärleken: Rebecka och Jonas.

Jag åkte sedan på magsjuka men överlevde det med så då hängde jag och Grönis i skogen ilag. Jag fick lära mig att ta siesta, gick väl så där. Bild nr 5 är Britas partyvaja (blingbling halsband)

Bodde hos Demus/Walko och fick kokkött med majs

Började äta havregrynsgröt med blåbär, där av det blåa ägget

Rassade runt med Härje och lärde mej ta siesta på riktigt

For med pappa en dag, det fick mig att tvivla på livet som renskötare.

Gjorde pappa imponerad genom att tvätta caddyn

Hamnade i Sweg och fick träffa underbara vänner! Blev även bjuden på frusen tårta

Flyttade till fjälls med renarna och upptäckte en ny hobby; fotografera genom kikaren