Tror pappa saknar mej ändå.
Han ringde här i dag och undrade vad jag gjorde. Vi pratade lite om skiljningen och hur vi skulle göra, dom börjar skilja i morgon. När vi gått igenom allt viktigt började pappa bikta sig, om resterande delen av vår familj.
Han tyckte inte vi skulle ta hem renar till gården då Brita sov längre än behövligt varje morgon, jag tror då dock att det kommer gå bra, det har fungerat tidigare år. Men sedan så var det det här med att klä sig efter väder "jaa, du vet ju att Maja gick halvnaken till skolan om vintern. Brita går helnaken! Jag frågar om jag ska gå och hämta ett par shorts eller klänning till henne medans hon ändå håller på."
Och hans näst största bekymmer var att mamma vill köpa ny bil. "Hon behöver ingen ny bil, den här hon har är den som är bäst i test enligt alla mina biltidningar".
Jag skrattar så jag kvider när jag tänker på pappa, ibland. Han är som en fyrkant och född på 1800-talet, men det värsta som hända mig i livet, är att han dör innan jag är redo för det.
När han låg inne på sjukhuset i höstas såg jag framför mig att de hittat cancer och jag var tvungen att flytta hem och ta över efter honom med renarna på en gång, och det kan jag öppet och ärlig säga att jag inte är redo för än. Jag vill arbeta tillsammans med min far med renarna, om några år tror jag vi kan bli eliten! Hehe
Sluta oroa dig Anja, Du och pappsen kommer att jobba ihop i mååånga år när du är klar med din utbildning.... Du borde ha förberett din far på hur det EGENTLIGEN är att ha tonårsdöttrar ;-)
SvaraRadera